Jag och maken gjorde "det rätta" inför vårt adoption av älskling. Vi flyttade ut från en storstad till en mindre närliggande stad, vi köpte hus med en trädgård och sen kom älskling in i våra liv och allt var fantastiskt! Men... vi reser båda långa sträckor varje dag till våra arbeten. Våra vänner bor tll större deln kvar i vår gamla hemort, vi har få vänner i vår nya omgivning och med de arbetstider vi har lär vi helt enkelt inte heller känna några nya vänner i vår nya hemort.

Jag har nu kommit i insikt att jag otrivs starkt, jag skulle verkligen vilja förflytta vårt hus som jag trivs i... närmare vårt gamla hem, maken kan däremot inte tänka sig att flytta! Min obehagskänsla bara växer :-( jag vet inte hur detta ska kunna lösas! Maken tycker vi borde skaffa nya jobb närmare hemmet, lättare sagt än gjort tycker jag. Jag trivs dessutom utmärkt på mitt jobb och vill hellst inte byta. Vad göra???

Man kan ju inte gå omkring och må dåligt hela tiden, kommer ju bli massa slitningar som tillstöut äter sig in i det mesta!

Usch!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit så hektiskt den senaste veckorna, både på jobb och fritid. Svårt att få tid att tänka, vilket har varit både bra och dåligt. Vad gäller barn känner jag mig nu (tror jag) till freds med det faktum att vi är och förblir en enbarnsfamilj! ...

De senaste veckorna hoar gått fort känns det som, jag har lagt mindre tankar på det som gick förlorat och det börjar kännas som jag äntligen kan vara glad med det jag har. Igår satt jag och tittade igenom bilder från när vi för första gången irl träf...

Man brukar ju säga så men jag vet inte ifall jag håller med. Jag mår fortfarande lika dåligt över oförätter som skett 15 år tillbaka som saker som gjort mig ledsen på senare tid. Kanske är jag långsint, kanske är jag naiv som alltid tror det bästa om...

Jag har försökt komma till ro med resultatet av vårt senaste ivf den senaste veckan, men det är svårt att förlika sig. Häromkvällen satt jag och planlöst surfade på barnlöshet och nubblade in på en tråd opå familjeliv som handlade om att ofrivillig b...

ok, vi var överens, vi skulle göra ett ivf till, sen fick det vara oavsett hur det gick... nu har vi iofs ett embryo i frysen, men man vet ju att överlevnaden på det är kanske 75% så det kan bli inget alls när vi kommer dit... har inte ens ringt klin...