Jag har försökt komma till ro med resultatet av vårt senaste ivf den senaste veckan, men det är svårt att förlika sig. Häromkvällen satt jag och planlöst surfade på barnlöshet och nubblade in på en tråd opå familjeliv som handlade om att ofrivillig barnlöshet kan vara resultatet/symptomen på en imunologisk sjukdom, det finns olika versioner men andra symptom är bla ledvärk och problem med uppblåst mage.
Jag kände det som jag fick en rejäl örfil rent ut sagt, aldrig förut hade jag sett eller hört ngt sådant! Plötsligt fick jag en anledning och plötsligt lades hela skuldbördan på mina axlar.

Först kände jag mig glad över att kankse ha fått en förklaring på varför det inte går för oss, sen blev jag ledsen coh har haft svårt att sova och känt mig skyldig för att vi båda lidit så många år, varför har jag aldrig tidigare dragit dessa slutsatser, eller vågat ställa mig själv  eller någon läkare frågan???

Jag har haft ledvärk sen jag var barn, med åren har det bara blivit värre och värre, jag ahr aldrig fått ngn diagnos eftersom jag aldrig velat gå till läkare med det hela, av rädsla förmodligen för vad jag skulle få för diagnos. Uppblåst mage har jag också haft sen barnsben, jag vande mig så vid det att jag trodde det var normalt tills jag för 6-7 år sen på ett infall provade lactosfritt en tid och det blev mycket bättre, men inte helt 100%. Kanske är det istället så att jag har en imunologisk sjukdom, som även har symptomen barnlöshet, det skulle förklara varför det inte blivit ngt biologiskt barn, att vi vi fått missfall, när allt egentligen sett såå fantastiskt bra ut med allt vid varje ivf-försök. Varför har aldrig information om detta gått fram, varför har ladrig ngn läkare nämnt att ofrivillig barnlöshet är symptom på sjukdomar och uppmanat en att kolla ifall man är helt frisk??

Inte första gången jag konstaterat att man måste vara frisk för att orka vara sjuk... eller att man måste veta allt själv för att få hjälp.  Jag måste ta tag i detta och ta mig till en läkare, är det så att jag har det jag misstänker är det förvisso inte mycket man kan göra åt det, men det vore väl sjönt med ett avslut... så kan jag äntligen få sörja klart, ock kanske sluta tro på en spontan graviditet hela tiden kanske kan man börja med ngt prevnetivmedel så man slipper dessa hemska manstruationer? Så mycket kanske!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har varit så hektiskt den senaste veckorna, både på jobb och fritid. Svårt att få tid att tänka, vilket har varit både bra och dåligt. Vad gäller barn känner jag mig nu (tror jag) till freds med det faktum att vi är och förblir en enbarnsfamilj! ...

De senaste veckorna hoar gått fort känns det som, jag har lagt mindre tankar på det som gick förlorat och det börjar kännas som jag äntligen kan vara glad med det jag har. Igår satt jag och tittade igenom bilder från när vi för första gången irl träf...

Man brukar ju säga så men jag vet inte ifall jag håller med. Jag mår fortfarande lika dåligt över oförätter som skett 15 år tillbaka som saker som gjort mig ledsen på senare tid. Kanske är jag långsint, kanske är jag naiv som alltid tror det bästa om...

Jag och maken gjorde "det rätta" inför vårt adoption av älskling. Vi flyttade ut från en storstad till en mindre närliggande stad, vi köpte hus med en trädgård och sen kom älskling in i våra liv och allt var fantastiskt! Men... vi reser båda långa st...

ok, vi var överens, vi skulle göra ett ivf till, sen fick det vara oavsett hur det gick... nu har vi iofs ett embryo i frysen, men man vet ju att överlevnaden på det är kanske 75% så det kan bli inget alls när vi kommer dit... har inte ens ringt klin...