I december var jag och maken på besök på kliniken för att få information och ta prover inför vårt första egenfinansierade ivf-försök. Det var väl en 5 år sen sist vi var inne på den svängen. Skrämmande nog verkar det inte ha hänt så mycket, vet inte hur man sksa tolka detta men de försökte lugna oss med att det hänt en del på frysförvaringsfronten, det är där man forskat mycket de sista åren. 

Då för en halv evighet sen gjorde vi de i vårat dåvarande landsting finansierade 2 försöken + två frysåterföringar. Det var bara det första försöket med färska ägg som satte sig, då tyvärr med missfall i v 10. Efter våra då 4 försök att få barn den vägen bestämnde vi oss för att adoptera istället. Vi har nu vår underbara älskling som i år fyller 5 år.

Vi pratade ofta då, maken och jag, att efter vi adopterat kunde vi ju försöka med ivf igen, för syskon. Tanken har inte lockat mig nämnvärt det kan jag säga men eftersom maken nu åldrats ur den rekomenderade åldern för adoption så är detta för oss den enda vägen att låta älskling att få syskon.

Jag väntar nu med spänning på att den sista mensen ska komma, så jag/vi kan räkna ut när jag borde börja spreja...